När regn blev till sol
Då söndagen enligt prognoserna skulle bjuda på regn hade den bättre hälften lämnat staden och kvar ensam var jag. Cykeln dammades av och vi trampade tillsammans runt ett soligt Stockholm. Ett par båtar fastnade på bild vid Ulvsundasjön, Danvikstull och Hammarbykanalen. Bildbevis nedan.
Sen ankomst
Städdag... förlåt jag menar arbetsdag, på båtklubben i lördags. Uppställning klockan 9 på morgonen. Sen ankomst innebar att vi betongbarn skickades längst ut på udden för att rensa ogräs. Men vi hade i alla fall tur med vädret. Efter lättare förtäring med de andra 130 medlemmarna oljade vi sittbrunnsdurken och lapade sol innan vi begav oss hemåt utan att ha kastat loss. Märkligt.
Briggen Blue Bird Av Hull
Det var Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktade stumpar stod på
Över soten i snöstorm med nerisad rigg
Själva julafton sjuttiotvå
-"Surra svensken till rors, han kan dreja en spak."
Ropa skepparn
-"Allright boys, lös av!"
Och Karl Stranne från Smögen
Blev surrad till rors
På Blue Bird som var dömd att bli vrak
Han fick Hållö-fyrs blänk
Fast av snöglopp och stänk
Han stod halvblind
Han fick den i lov
Och i lä där låg Smögen
Hans hem där hans mor
Just fått brevet från Middelsborough
-"Nå vad säger du Karl?"
-"Går hon klar?"
-"Nej, kapten!"
-"Vi får blossa för här är det slut."
-"Vi har Hållö om sytrbord och brott strax i lä."
-"Ut med ankarna båtarna ut."
Men hon red inte upp
Och hon fick ett par brott
Som tog båten dom hade gjort klart
-"Jag tror nog" sa Karl Stranne "Att far min gått ut."
-"Emot oss, jag litar på far!"
-"Båt i lä!"
-"Båt i lä!"
-"Det är far, det är vi!"
-"Det är far min från Smögen. Hallå!"
-"Båt i lä!" sjöng han ut
-"Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då."
Det var Stranne den äldre
En viking en örn
Tog sitt renade brännvin
Ur vinskåpets hörn
Till att bjuda dom skeppsbrutna på
-"Hur var namnet på skutan?"
Han sporde och slog
Nio supar i spetsiga glas
-"Briggen Blue bird."
Det tionde glaset han tog
Och han slog det mot golvet i kras
-"Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?"
-"Gud i himlen var är då min son?"
-"Var är pojken kapten för vår frälsares skull?"
Det blev dödstyst
Gubben Stranne
Tog sakta sydvästen utav
-"Spara modern kapten, denna kväll."
-"Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav."
-"Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll."
Och kaptenen steg opp
Han var grå han var tärd
Stormen tjöt knappt man hörde hans ord
När han sa med självande röst till sin värd
-"Karl stod surrad och glömdes ombord."
I en intervju har Evert Taube låtit antyda att dikten och balladen bygger på en sann historia - något som undersökningar i efterhand ifrågasatt. Under november 1872 rådde svåra novemberstormar och många fartyg hamnade i sjönöd i området, men på självaste julafton samma år - det datum som dikten hänvisar till - rådde lugnt väder enligt fyrvaktarens bevarade noteringar. Dock fanns det under den här tidsperioden ett engelskt-amerikanskt fartyg som hette Blue Bird och gick i trafik i området. Under en resa mellan Riga och Boston i augusti 1871, alltså ett år tidigare, förliste faktiskt fartyget vid Tryggö (ej Hållö som i dikten). En notering i Generaltullstyrelsens arkiv berättar att besättningen, liksom lasten vilken bestod av hampa, räddades och att fartyget kunde fortsätta sin resa efter reparation i hamn. Hur som helst är det en rätt omskakande ballad som jag personligen tycker att Joakim Thåström framför allra bäst.
Här kan du läsa mer om förlisningarna utanför Bohuslän 1971.
Avslutningsvis ett passande citat av Evert Taube själv:
"En dikt ska vara sannolik, men riktigt sann vill den liksom inte riktigt själv gå med på att vara."Cutty Sark i brand
Under morgontimmarna måndagen den 21 maj eldhärjades museefartyget Cutty Sark i sin torrdocka i Greenwich i sydöstra London. Skadorna beskrivs i brittisk media som omfattande. Fartyget som är en så kallad "tea-clipper" sjösattes i Skottland för 138 år sedan och fraktade ursprungligen the från Ostasien till England. Ångfartygen som kunde gå genom den nyss öppnade Suezkanalen gjorde dock det 85 meter långa fartyget snabbt överflödigt varpå hon istället gick över till att frakta ull från Australien. År 1885 slog hon rekord när hon klarade resan till England runt Kap Horn på 72 dagar. Under sin storhetstid förde hon nästan 3000 kvadratmeter segel - motsvarande 11 tennisplaner. Cutty Sark har sedan 1965 varit museum i Greenwich och var fram till branden ett av Londons om inte mest omtyckta i alla fall vackraste landmärken.
Rå varmkorv med bröd
Säsongens första riktiga segling bjöd på bra vind även om inledningsvis väldigt grått och molnigt. Det blåste runt 7-8 m/s när vi gav oss ut efter lunch. Vi valde att gå sydöst genom Bockholmssundet och söder om Ekerö, men i det trånga gapet blev det nästan stiltje varpå vi hastigt och lustigt vände och styrde ut på Södra Björkfjärden. Med endast genuan uppe noterade vi över 6 knop på den allt annat än pålitliga knopmätaren (antingen går man i 0 eller över 2 knop - mellanläge saknas!), vilket inte är alldeles uselt. Vi la senare till vid Slandökalv för att grilla varmkorv med bröd, trodde vi, efter en tilläggning som avslöjade att vi är aningen ringrostiga när det gäller samarbetet ombord. Besvärande sidovind gjorde att vi gled närmare den dyra fina båten intill än vad som var hälsosamt för mina nerver. I land fortsatte dessutom problemen då den nya gasolgrillen absolut inte ville funka. Efter ett par vredesutbrott åt Jessi rå varmkorv med bröd i protest mot livets orättvisor. Skön segling då vi länsade tillbaka i kvällssolen. Dagens olycka svarade Jessi för när ett av hennes fingrar hoppade ur led då vi skulle reva. Aj, aj. Under helgen piffade vi även i ordning plastladyn invändigt med nya gardiner, kuddar, etc. Ny klocka och bokhylla kom också upp. Våra nyinköpta free-bags får 4 av maximalt 5 möjliga ankare.
"This is the German Coastguard. What are you thinking about?"
Jag noterar följande ur Sjöfartverkets 70 sidor tjocka rapport från 2006:
Under 2006 tvingades Sjöräddningen till 992 insatser, varav 631 till fritidsbåtar (vilka i rapporten inkluderar även kanoter, ekor och segelbrädor...). Över 52% av alla insatser skedde under perioden juni-augusti. Vanligaste orsaken var grundstötning (150), följt av maskin/propellerhaveri (120) och sjuktransport från fartyg (109). Men i statistiken finns även allvarliga händelser så som brand (16), man över bord (18), kollision (9) och förlisning (7). Under posterna annan orsak, okänt och falskt/ oavsiktligt gömmer sig bland annat fall där man inte rapporterat om försening, eller där drivande båt/föremål observerats liksom nödraket/ljussken samt incidenter med berusade människor och 12 fall av brohopp (varav man i 5 fall lyckades förhindra att personen hoppade). Insatserna var inte fler under 2006 än föregående år, men däremot stod fritidsbåtarna för en större andel. Under året omkom totalt 29 personer. De vanligaste dödsorsakerna var olyckor med fritidsbåtar och isolyckor. Fortfarande saknas 5 personer.
Så var det dags igen!
Nu ligger hon där och skvalpar igen. Den 2 maj sjösatte vi Lady Stardust ute på Rastaholm med hjälp av Stene & Co. Efter några helger fyllda av bottenskrapning, tröstlös blötslipning, svordomar och epoxi för att inte tala om bottenmålning, sandpappring (slå upp det ordet om du kan!), polerande, oljning och sånt där som tydligen blir årligt återkommande vårpyssel framöver så ligger hon äntligen där och glänser. Till och med däcket ser riktigt anständigt ut nu. Och så har hon ett officiellt namn, plastladyn. Som om det inte räcker har hon förärats med ny sprayhood, bomkapell och ett sittbrunnskapell. Låt det regna säger jag bara! Skulle vi mot all förmodan få ordning på Wallas-värmaren så känns det nästan för lyxigt. Första riktiga seglingen blir till Kristi Himmelfärd.
Lite blandade bilder från vinter/vår och sjösättningen:
Sommaren -06
Överblivna duschpolletter
På fredagskvällen kastade vi loss med Jeanette, Mange Mus och Sussi ombord. Det blev en kort men fin segling över till Slandökalv i kvällssolen. Södertälje Båtklubbs holme var glest befolkad så vi störde förhoppningsvis ingen vid mörkrets inbrott då vi badade, grillade hamburgare, spelade kort och drack både ett och två glas ute på betongbryggan. Möra efter en arbetsvecka blev vi trots allt inte så sena till kojs.
Vidstyrkan ökade markant under morgonen. SMHI hade talat om 6-8 m/se föregående kväll men sanningen kändes stundtals som det dubbla. Tyvärr är Lady Stardust än så länge en instrumentfri båt. Om gästerna bara var artiga vet jag inte men ingen visade på onda ryggar efter att ha invigt kojerna i salongen. Dagen bjöd på underbart segelväder när vi gav oss iväg i västlig riktning förbi Kurön och Ridön. Alla utom Jeanette ? kroniskt livrädd för vind och vågor ? njöt i stora drag, och solen gassade för fullt. Efter att ha legat på svaj och badat vid inloppet till Stallarholmen i någon timme fick skepparen för sig att det nog kunde vara lä vid värdshuset. Det var det inte. Synd bara att det skulle krävas en mindre form av kraschlandning mot bryggan för att överbevisa mig. På väg därifrån såg vi en optimistjolle kapsejsa tre gånger på ungefär lika många minuter. Vid ett tillfälle var jag rädd att vi skulle behöva hjälpa stackaren upp. Under eftermiddagen tilltog vinden ytterligare och helt plötsligt var det inte alls bikiniväder längre. Typ arktisk storm enligt de mest frusna. Med ståpäls och blåa läppar, nåja, bestämde vi oss för att gå tillbaka till Slandökalv för en natt till. Jag tror de överblivna duschpolletterna kan ha fällt avgörandet.
Det blev en lat söndag och vi kastade loss först efter lunch. Fortsatt bra nordostlig vind, men alldeles innan ankomst till Rastaholm öppnade himlen sig och helgens segling fick en minst sagt blöt avslutning. Snabb urlastning följd av plättar och sylt hemma i stan, allt medan kapten hasade sig iväg till jobbet för ett genomföra ett 10-timmarspass. Bitter? Jag?
Mange vann helgens skadelista. På fredagskvällen, glad i hågen, glömde han den där lilla detaljen att plastbåtar har en tendens att bli lite hala när kvällsfukten tränger sig på. På väg ned i sittbrunnen svarade han för en vurpa i bästa Disney-stil. Det var lååånga ögonblick innan Mange landade på ryggen med en rejäl duns. Med hjärtat i halsgropen konstaterade juryn att det var tur att han inte slog i huvudet, och delade ut minuspoäng för landningen. Helgens bubblare svarade Jessi för med ett getingstick i en tå.
Om Jeanette vågar följa med ut och segla igen återstår dock att se...
Sommaren -06
Maxi77
Ett par rader om modellen för den som ej är bekant med en Maxi77:
Maxi 77 är ritad av Pelle Pettersson i början av 70-talet och fram till och med 1983 tillverkades den i nästan 4.000 exemplar, något som gör den till en av världens mest sålda segelbåtar. En betydande andel finns kvar i svenska vatten. Det som utmärker båten är den rymliga sittbrunnen, med bänkar tilltagna nog att sova på, men den 1,45cm djupa båten är en förvånansvärt bra seglare också. Den s k bulbkölen - här sitter mer än en tredjedel av vikten - gör båten stabil i stark vind och det djupgående rodret gör båten lättmanövrerad i alla väder. Inredningen är smart men utan extravaganser.
Första fotot
Båtägare
Både jag och Jessi är på många sätt mer gröna än havsblå om man säger så. "Learning by doing" blev tidigt vårt motto ombord. Vi har säkert bjudit vår omgivning på ett och annat leende, eller en suck, i våra bästa ögonblick. Vid tillfällen när jag inte hör och Jessi blandar ihop vänster och höger är det tur att man kan skratta åt det i alla fall. Den första veckan bjöd på ett litet motorhaveri på väg ut ur hemmahamnen, en lättare bottenskrapning vid Vadskär och två tappade schackel. Men också jättemysigt segelväder. Efter att legat på svaj första natten ombord vaknade vi med ett alldeles spegelblankt Mälaren utanför ruffluckan. Ett bildskönare uppvaknande går inte att tänka sig. Om vi någon gång undrade vad vi hade gett oss in på försvann allt tvivel där och då. Och makaroner och köttbullar är faktiskt godare på sjön. Bara en sådan sak.
Innan vi köpte Lady Stardust - ja, det är hennes nya namn! - hade jag aldrig varit ute på Rastaholms varv på Ekerö och tyckte nog rent spontant att läget kanske inte var det bästa för oss att ha segelbåt på. Som så många andra Stockholmare är man så låst vid skärgården. I ett tidigt skede insåg vi att Rastaholm i själva verket var en idealisk hemmahamn. Mälaren är helt klart underskattad och för oss som oundvikligen mestadels kommer att kvälls- och helgsegla är närheten perfekt. Vi kan i princip sätta segel i hamn och ge oss ut på Södra Björkfjärden i ett enda slag. Redan nu har vi hittat en mängd mysiga hörn och vrår och då har vi bara utforskat en liten del av Mälaren ännu. Vill vi ge oss ut i Saltsjön ligger inloppet till Södertälje kanal bara runt hörnet. Och att det skulle blåsa dåligt i Mälaren kan vi bestämt dementera.
Poängen med bloggen är att vi lätt och smidigt ska kunna lägga upp bilder från våra seglingar. Förutom oss själva så borde det kanske intressera åtminstone de stackare som vi lyckas lura med ut på sjön...
Sprängskiss över båten
