Överblivna duschpolletter
Helgen 11-13 augusti -06:
På fredagskvällen kastade vi loss med Jeanette, Mange Mus och Sussi ombord. Det blev en kort men fin segling över till Slandökalv i kvällssolen. Södertälje Båtklubbs holme var glest befolkad så vi störde förhoppningsvis ingen vid mörkrets inbrott då vi badade, grillade hamburgare, spelade kort och drack både ett och två glas ute på betongbryggan. Möra efter en arbetsvecka blev vi trots allt inte så sena till kojs.
Vidstyrkan ökade markant under morgonen. SMHI hade talat om 6-8 m/se föregående kväll men sanningen kändes stundtals som det dubbla. Tyvärr är Lady Stardust än så länge en instrumentfri båt. Om gästerna bara var artiga vet jag inte men ingen visade på onda ryggar efter att ha invigt kojerna i salongen. Dagen bjöd på underbart segelväder när vi gav oss iväg i västlig riktning förbi Kurön och Ridön. Alla utom Jeanette ? kroniskt livrädd för vind och vågor ? njöt i stora drag, och solen gassade för fullt. Efter att ha legat på svaj och badat vid inloppet till Stallarholmen i någon timme fick skepparen för sig att det nog kunde vara lä vid värdshuset. Det var det inte. Synd bara att det skulle krävas en mindre form av kraschlandning mot bryggan för att överbevisa mig. På väg därifrån såg vi en optimistjolle kapsejsa tre gånger på ungefär lika många minuter. Vid ett tillfälle var jag rädd att vi skulle behöva hjälpa stackaren upp. Under eftermiddagen tilltog vinden ytterligare och helt plötsligt var det inte alls bikiniväder längre. Typ arktisk storm enligt de mest frusna. Med ståpäls och blåa läppar, nåja, bestämde vi oss för att gå tillbaka till Slandökalv för en natt till. Jag tror de överblivna duschpolletterna kan ha fällt avgörandet.
Det blev en lat söndag och vi kastade loss först efter lunch. Fortsatt bra nordostlig vind, men alldeles innan ankomst till Rastaholm öppnade himlen sig och helgens segling fick en minst sagt blöt avslutning. Snabb urlastning följd av plättar och sylt hemma i stan, allt medan kapten hasade sig iväg till jobbet för ett genomföra ett 10-timmarspass. Bitter? Jag?
Mange vann helgens skadelista. På fredagskvällen, glad i hågen, glömde han den där lilla detaljen att plastbåtar har en tendens att bli lite hala när kvällsfukten tränger sig på. På väg ned i sittbrunnen svarade han för en vurpa i bästa Disney-stil. Det var lååånga ögonblick innan Mange landade på ryggen med en rejäl duns. Med hjärtat i halsgropen konstaterade juryn att det var tur att han inte slog i huvudet, och delade ut minuspoäng för landningen. Helgens bubblare svarade Jessi för med ett getingstick i en tå.
Om Jeanette vågar följa med ut och segla igen återstår dock att se...
På fredagskvällen kastade vi loss med Jeanette, Mange Mus och Sussi ombord. Det blev en kort men fin segling över till Slandökalv i kvällssolen. Södertälje Båtklubbs holme var glest befolkad så vi störde förhoppningsvis ingen vid mörkrets inbrott då vi badade, grillade hamburgare, spelade kort och drack både ett och två glas ute på betongbryggan. Möra efter en arbetsvecka blev vi trots allt inte så sena till kojs.
Vidstyrkan ökade markant under morgonen. SMHI hade talat om 6-8 m/se föregående kväll men sanningen kändes stundtals som det dubbla. Tyvärr är Lady Stardust än så länge en instrumentfri båt. Om gästerna bara var artiga vet jag inte men ingen visade på onda ryggar efter att ha invigt kojerna i salongen. Dagen bjöd på underbart segelväder när vi gav oss iväg i västlig riktning förbi Kurön och Ridön. Alla utom Jeanette ? kroniskt livrädd för vind och vågor ? njöt i stora drag, och solen gassade för fullt. Efter att ha legat på svaj och badat vid inloppet till Stallarholmen i någon timme fick skepparen för sig att det nog kunde vara lä vid värdshuset. Det var det inte. Synd bara att det skulle krävas en mindre form av kraschlandning mot bryggan för att överbevisa mig. På väg därifrån såg vi en optimistjolle kapsejsa tre gånger på ungefär lika många minuter. Vid ett tillfälle var jag rädd att vi skulle behöva hjälpa stackaren upp. Under eftermiddagen tilltog vinden ytterligare och helt plötsligt var det inte alls bikiniväder längre. Typ arktisk storm enligt de mest frusna. Med ståpäls och blåa läppar, nåja, bestämde vi oss för att gå tillbaka till Slandökalv för en natt till. Jag tror de överblivna duschpolletterna kan ha fällt avgörandet.
Det blev en lat söndag och vi kastade loss först efter lunch. Fortsatt bra nordostlig vind, men alldeles innan ankomst till Rastaholm öppnade himlen sig och helgens segling fick en minst sagt blöt avslutning. Snabb urlastning följd av plättar och sylt hemma i stan, allt medan kapten hasade sig iväg till jobbet för ett genomföra ett 10-timmarspass. Bitter? Jag?
Mange vann helgens skadelista. På fredagskvällen, glad i hågen, glömde han den där lilla detaljen att plastbåtar har en tendens att bli lite hala när kvällsfukten tränger sig på. På väg ned i sittbrunnen svarade han för en vurpa i bästa Disney-stil. Det var lååånga ögonblick innan Mange landade på ryggen med en rejäl duns. Med hjärtat i halsgropen konstaterade juryn att det var tur att han inte slog i huvudet, och delade ut minuspoäng för landningen. Helgens bubblare svarade Jessi för med ett getingstick i en tå.
Om Jeanette vågar följa med ut och segla igen återstår dock att se...
Kommentarer
Trackback
