Briggen Blue Bird Av Hull
Det var Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktade stumpar stod på
Över soten i snöstorm med nerisad rigg
Själva julafton sjuttiotvå
-"Surra svensken till rors, han kan dreja en spak."
Ropa skepparn
-"Allright boys, lös av!"
Och Karl Stranne från Smögen
Blev surrad till rors
På Blue Bird som var dömd att bli vrak
Han fick Hållö-fyrs blänk
Fast av snöglopp och stänk
Han stod halvblind
Han fick den i lov
Och i lä där låg Smögen
Hans hem där hans mor
Just fått brevet från Middelsborough
-"Nå vad säger du Karl?"
-"Går hon klar?"
-"Nej, kapten!"
-"Vi får blossa för här är det slut."
-"Vi har Hållö om sytrbord och brott strax i lä."
-"Ut med ankarna båtarna ut."
Men hon red inte upp
Och hon fick ett par brott
Som tog båten dom hade gjort klart
-"Jag tror nog" sa Karl Stranne "Att far min gått ut."
-"Emot oss, jag litar på far!"
-"Båt i lä!"
-"Båt i lä!"
-"Det är far, det är vi!"
-"Det är far min från Smögen. Hallå!"
-"Båt i lä!" sjöng han ut
-"Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då."
Det var Stranne den äldre
En viking en örn
Tog sitt renade brännvin
Ur vinskåpets hörn
Till att bjuda dom skeppsbrutna på
-"Hur var namnet på skutan?"
Han sporde och slog
Nio supar i spetsiga glas
-"Briggen Blue bird."
Det tionde glaset han tog
Och han slog det mot golvet i kras
-"Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?"
-"Gud i himlen var är då min son?"
-"Var är pojken kapten för vår frälsares skull?"
Det blev dödstyst
Gubben Stranne
Tog sakta sydvästen utav
-"Spara modern kapten, denna kväll."
-"Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav."
-"Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll."
Och kaptenen steg opp
Han var grå han var tärd
Stormen tjöt knappt man hörde hans ord
När han sa med självande röst till sin värd
-"Karl stod surrad och glömdes ombord."
I en intervju har Evert Taube låtit antyda att dikten och balladen bygger på en sann historia - något som undersökningar i efterhand ifrågasatt. Under november 1872 rådde svåra novemberstormar och många fartyg hamnade i sjönöd i området, men på självaste julafton samma år - det datum som dikten hänvisar till - rådde lugnt väder enligt fyrvaktarens bevarade noteringar. Dock fanns det under den här tidsperioden ett engelskt-amerikanskt fartyg som hette Blue Bird och gick i trafik i området. Under en resa mellan Riga och Boston i augusti 1871, alltså ett år tidigare, förliste faktiskt fartyget vid Tryggö (ej Hållö som i dikten). En notering i Generaltullstyrelsens arkiv berättar att besättningen, liksom lasten vilken bestod av hampa, räddades och att fartyget kunde fortsätta sin resa efter reparation i hamn. Hur som helst är det en rätt omskakande ballad som jag personligen tycker att Joakim Thåström framför allra bäst.
Här kan du läsa mer om förlisningarna utanför Bohuslän 1971.
Avslutningsvis ett passande citat av Evert Taube själv:
"En dikt ska vara sannolik, men riktigt sann vill den liksom inte riktigt själv gå med på att vara."