Vilket väder!

Den gångna helgen bjöd onekligen på fantastiskt sommarväder, även om den perfekta seglingsvinden mestadels lös med sin frånvaro åtminstone i vår del av Mälaren. På fredagskvällen kastade vi loss. Med ombord hade vi en gast i form av Jessis lillebror Erik som inte var främmande för varken rorkult eller navigation, dessutom uppvisade han stor talang i att borsta potatis, diska och dra upp ankare. Inledningsvis gjorde vi ett tappert försök att segla in mot Bockholmssundet men då plastladyn bestämt vägrade röra på sig ens om vi alla tre unisont blåste för allt vi var värda så gav vi snabbt upp de planerna. Första kvällen gick vi således för motor till Jungfruholmarna som är Göta Segelsällskaps (GSS) klubbholme alldeles intill färjan mellan Ekerö och Slagsta. Anläggningen är fin och välskött, personalen tillmötesgående, men läget kanske inte det allra roligaste med ganska mycket trafik i farleden utanför. Strax innan midnatt kom Richard och Helene (och hunden Leo) insmygandes med sin RJ85:a och vi hann faktiskt med en liten whiskey i deras båt innan vi kröp till kojs.

 

Lördagsförmiddagen var det om möjligt än mer vindstilla. De som nu anlände för att delta i GSS:s kappseglingstävling såg inte så entusiastiska ut om vi säger så. Efter ett litet motorproblem på våra vänners båt, som löstes med tvåkomponentslim, gick vi för motor bort till viken intill Drottningholms Slott där vi la till mot klipporna. Under den gassande solen blev det en hel del badande under dagen. Erik blåste upp en liten gummibåt som var helt outstanding att ligga och guppa i. Jag har aldrig varit med om så varmt vatten ens i Mälaren så här tidigt på året. Under lördagen tror jag att Leo spenderade mer tid i vattnet än på land/båten. Annat kan man säga om hundens matte Helene som var en riktig badkruka. Fler bekanta i form av Nina och Kicki kom förbi under eftermiddagen med Dajmstrut från Pressbyrån och stannade i någon timme innan Richard körde tillbaka dem till ångbåtsbryggan. På kvällen grillade vi gott och drack öl medan solen smög ned bakom kungaparets enkla boning tvärsöver. Tror bestämt att vi också hann med ett par parti UNO i sittbrunnen innan tröttheten tog ut sin rätt.

 

Under natten både åskade och regnade det och på söndagen var vinden tillbaka. Vi gav oss av innan lunch och kryssade oss västerut i riktning mot Rastaholm. Brända av solen var vi lite avundsjuka på de mötande båtarna som passerade förbi i behaglig läns eller slör medan vi fick slita betydligt mer för vår framfart. Delar av hemresan gick vi i 4-5 knop även om de smala passagerna i Mälaren i sedvanlig ordning bjöd oss på små spratt. Vindstilla här och där till synes utan anledning, och ändrad vindriktning i uppemot 180 grader vid somliga flaskhalsar. Vi revade innan Bockholmssundet och var tillbaka i hamn till kl 14 och då var till och med Erik ("jag bränner mig aldrig") lätt röd av solen. Efter en osannolikt fin helg var det dags att sätta punkt på sista raden.

        

        

        


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0