Atlanta har förlist
Natten mellan den den 24-25 juni förliste segelbåten Altlanta i Engelska kanalen utanför Dovers kust efter att sannolikt ha krockat med en flytande container. Ombord fanns Mattias och Maria som var på väg hem efter en över ett år lång seglats till Västindien och tillbaka. Här följer några rader från deras egen hemsida om den dramatiska natten:
"Vi lämnade Dover mitt på dagen efter att först ha tankat upp båten fullt då dieseln var billig. Vi hade kommit ut mellan 50-60 sjömil utanför Engelska kanalen på väg mot Kiel-kanalen. Mattias hade vakten och jag, Smulan, försökte sova. Vi gjorde bra fart genom vattnet (mellan 8-9 knop), då det small till ordentligt. Av den kraftiga smällen att döma, förstod vi att vi gått på något och att Atlanta sannolikt tagit skada. Klockan var runt 23 och det var rätt mörkt ute (regnmoln) och därför var det omöjligt att se vad det var vi kolliderade med. Mattias som hade vakten var dock 100% säker på att vi inte kört på någon båt utan att det måste ha varit något som flöt lågt i vattnet. Smällen var så kraftig att hela båten skakade till. Vi kunde/kan bara spekulera, men min gissning är att det var en flytande container i vattenytan eller något liknande.
Vi beslutade oss för att ta ner seglen och gå tillbaka för att se vad vi kört på så jag gick upp på däck och började ta ner dem medan Mattias startade motorn. När jag sedan gick ner i båten för att klä mig lite varmare (hade bara nattkläderna på mig) så upptäckte jag att länspumpen gick konstant. Vi lyfte på durken till kölsvinet och då upptäckte vi att vi tagit in mycket vatten oroväckande snabbt. Vi insåg ganska snart att Atlanta kanske skulle komma att sjunka om vi inte kunde lokalisera läckan och täta denna. Vi sökte med ficklampor efter läckaget men konstaterade snart att skadan måste vara midskepps under tankarna och under den invändiga vattenlinjen vilket innebar att vi inte hade en chans att komma åt den. Mattias stängde av motorns kylvattenintag, skar av vattenslangen och tryckte ner den i slagvattnet för att hjälpa länspumpen att evakuera, men det hjälpte föga.
Vi var tvungna att inse faktum och Mattias ropade ut flera nödanrop/meddelande (MAY-DAY) och fick till slut respons från Coast Guard i Dover. Under tiden de kommunicerade började jag att snabbt plocka ihop viktiga handlingar; smycken, två av tre laptops m.m. Dover Coast Guard dirigerade ut flera fartyg som gick i farleden intill oss, till vår rapporterade position. Mattias skyndade upp och sköt upp en nödraket och kastade därefter i vår livflottecontainer som blåste upp sig perfekt (tack Viking för detta). Ett tyskt fartyg med polsk besättning var hos oss ca 20 minuter efter att nödanropet gjordes. Vi lyckades hoppa ner i livflotten båda två och sedan efter mycket kämpande dra oss in mot en repstege på fartygets styrbordssida där vi lyckades klättra ombord utan att hamna i det kalla vattnet. Nästan alla våra viktiga tillhörigheter som vi plockat ihop tvingades vi lämna kvar i livflotten då klättringen var för svår.
Senare blev vi upphämtade av Royal Air Force och vi flögs med helikopter tillbaka till deras bas i England. Allt kändes så overkligt och omtumlande. Vad händer nu? Natten och förmiddagen tillbringade vi sedan oskadda på en polisstation i basens närhet. Flera av våra viktiga värdehandlingar blev trots allt kvar i livbåten.
Vi blev väl omhändertagna av alla vi mötte och poliserna på den station vi hamnade på, var helt underbara. De samlade ihop pengar och tog oss till ett köpcentrum för att vi skulle kunna köpa lite kläder. Vi ägde då endast de kläder vi hade på oss. Butiken de tog oss till skänkte oss de hygienartiklar vi behövde.
Till råga på allt så var det Mattias födelsedag måndagen den 25 juni. Han uppvaktades av de otroligt snälla poliserna med sång, chokladtårta med brinnande ljus och gratulationskort. De hjälpte oss sedan med transport till den svenska ambassaden i London. Vi behövde tillfälliga pass och praktisk hjälp för att vi skulle kunna ta oss hem. Vi hade inte en krona på fickan och inte en möjlighet att komma åt de pengar vi har på våra respektive konton.
Vi flögs hem och landade på Arlanda efter midnatt och togs emot av mina föräldrar och en av Mattias kolleger med sina 2 döttrar (djungeltelegrafen hade gått, sa han). Vi mår under omständigheterna bra och har en hel del oväntade saker att ta tag i, för att kunna leva ett drägligt liv så snart som möjligt igen."
"Vi lämnade Dover mitt på dagen efter att först ha tankat upp båten fullt då dieseln var billig. Vi hade kommit ut mellan 50-60 sjömil utanför Engelska kanalen på väg mot Kiel-kanalen. Mattias hade vakten och jag, Smulan, försökte sova. Vi gjorde bra fart genom vattnet (mellan 8-9 knop), då det small till ordentligt. Av den kraftiga smällen att döma, förstod vi att vi gått på något och att Atlanta sannolikt tagit skada. Klockan var runt 23 och det var rätt mörkt ute (regnmoln) och därför var det omöjligt att se vad det var vi kolliderade med. Mattias som hade vakten var dock 100% säker på att vi inte kört på någon båt utan att det måste ha varit något som flöt lågt i vattnet. Smällen var så kraftig att hela båten skakade till. Vi kunde/kan bara spekulera, men min gissning är att det var en flytande container i vattenytan eller något liknande.
Vi beslutade oss för att ta ner seglen och gå tillbaka för att se vad vi kört på så jag gick upp på däck och började ta ner dem medan Mattias startade motorn. När jag sedan gick ner i båten för att klä mig lite varmare (hade bara nattkläderna på mig) så upptäckte jag att länspumpen gick konstant. Vi lyfte på durken till kölsvinet och då upptäckte vi att vi tagit in mycket vatten oroväckande snabbt. Vi insåg ganska snart att Atlanta kanske skulle komma att sjunka om vi inte kunde lokalisera läckan och täta denna. Vi sökte med ficklampor efter läckaget men konstaterade snart att skadan måste vara midskepps under tankarna och under den invändiga vattenlinjen vilket innebar att vi inte hade en chans att komma åt den. Mattias stängde av motorns kylvattenintag, skar av vattenslangen och tryckte ner den i slagvattnet för att hjälpa länspumpen att evakuera, men det hjälpte föga.
Vi var tvungna att inse faktum och Mattias ropade ut flera nödanrop/meddelande (MAY-DAY) och fick till slut respons från Coast Guard i Dover. Under tiden de kommunicerade började jag att snabbt plocka ihop viktiga handlingar; smycken, två av tre laptops m.m. Dover Coast Guard dirigerade ut flera fartyg som gick i farleden intill oss, till vår rapporterade position. Mattias skyndade upp och sköt upp en nödraket och kastade därefter i vår livflottecontainer som blåste upp sig perfekt (tack Viking för detta). Ett tyskt fartyg med polsk besättning var hos oss ca 20 minuter efter att nödanropet gjordes. Vi lyckades hoppa ner i livflotten båda två och sedan efter mycket kämpande dra oss in mot en repstege på fartygets styrbordssida där vi lyckades klättra ombord utan att hamna i det kalla vattnet. Nästan alla våra viktiga tillhörigheter som vi plockat ihop tvingades vi lämna kvar i livflotten då klättringen var för svår.
Senare blev vi upphämtade av Royal Air Force och vi flögs med helikopter tillbaka till deras bas i England. Allt kändes så overkligt och omtumlande. Vad händer nu? Natten och förmiddagen tillbringade vi sedan oskadda på en polisstation i basens närhet. Flera av våra viktiga värdehandlingar blev trots allt kvar i livbåten.
Vi blev väl omhändertagna av alla vi mötte och poliserna på den station vi hamnade på, var helt underbara. De samlade ihop pengar och tog oss till ett köpcentrum för att vi skulle kunna köpa lite kläder. Vi ägde då endast de kläder vi hade på oss. Butiken de tog oss till skänkte oss de hygienartiklar vi behövde.
Till råga på allt så var det Mattias födelsedag måndagen den 25 juni. Han uppvaktades av de otroligt snälla poliserna med sång, chokladtårta med brinnande ljus och gratulationskort. De hjälpte oss sedan med transport till den svenska ambassaden i London. Vi behövde tillfälliga pass och praktisk hjälp för att vi skulle kunna ta oss hem. Vi hade inte en krona på fickan och inte en möjlighet att komma åt de pengar vi har på våra respektive konton.
Vi flögs hem och landade på Arlanda efter midnatt och togs emot av mina föräldrar och en av Mattias kolleger med sina 2 döttrar (djungeltelegrafen hade gått, sa han). Vi mår under omständigheterna bra och har en hel del oväntade saker att ta tag i, för att kunna leva ett drägligt liv så snart som möjligt igen."
Kommentarer
Trackback
