Maxi77
Ett par rader om modellen för den som ej är bekant med en Maxi77:
Maxi 77 är ritad av Pelle Pettersson i början av 70-talet och fram till och med 1983 tillverkades den i nästan 4.000 exemplar, något som gör den till en av världens mest sålda segelbåtar. En betydande andel finns kvar i svenska vatten. Det som utmärker båten är den rymliga sittbrunnen, med bänkar tilltagna nog att sova på, men den 1,45cm djupa båten är en förvånansvärt bra seglare också. Den s k bulbkölen - här sitter mer än en tredjedel av vikten - gör båten stabil i stark vind och det djupgående rodret gör båten lättmanövrerad i alla väder. Inredningen är smart men utan extravaganser.
Båtägare
En tisdag i augusti 2006 skedde det. Vi som varken skulle köpa båt under sommaren eller gå på snabbt avslut gjorde - ja, precis så. Bara några dagar efter vi såg henne ligga vid bryggan var affären avklarad och Ola och Ingers ögonsten Aquarella var i vår ägo. Efter en grundlig genomgång ombord var papperna påskrivna och sensommarens schema fick hastigt planeras om. Vi var båtägare.
Både jag och Jessi är på många sätt mer gröna än havsblå om man säger så. "Learning by doing" blev tidigt vårt motto ombord. Vi har säkert bjudit vår omgivning på ett och annat leende, eller en suck, i våra bästa ögonblick. Vid tillfällen när jag inte hör och Jessi blandar ihop vänster och höger är det tur att man kan skratta åt det i alla fall. Den första veckan bjöd på ett litet motorhaveri på väg ut ur hemmahamnen, en lättare bottenskrapning vid Vadskär och två tappade schackel. Men också jättemysigt segelväder. Efter att legat på svaj första natten ombord vaknade vi med ett alldeles spegelblankt Mälaren utanför ruffluckan. Ett bildskönare uppvaknande går inte att tänka sig. Om vi någon gång undrade vad vi hade gett oss in på försvann allt tvivel där och då. Och makaroner och köttbullar är faktiskt godare på sjön. Bara en sådan sak.
Innan vi köpte Lady Stardust - ja, det är hennes nya namn! - hade jag aldrig varit ute på Rastaholms varv på Ekerö och tyckte nog rent spontant att läget kanske inte var det bästa för oss att ha segelbåt på. Som så många andra Stockholmare är man så låst vid skärgården. I ett tidigt skede insåg vi att Rastaholm i själva verket var en idealisk hemmahamn. Mälaren är helt klart underskattad och för oss som oundvikligen mestadels kommer att kvälls- och helgsegla är närheten perfekt. Vi kan i princip sätta segel i hamn och ge oss ut på Södra Björkfjärden i ett enda slag. Redan nu har vi hittat en mängd mysiga hörn och vrår och då har vi bara utforskat en liten del av Mälaren ännu. Vill vi ge oss ut i Saltsjön ligger inloppet till Södertälje kanal bara runt hörnet. Och att det skulle blåsa dåligt i Mälaren kan vi bestämt dementera.
Poängen med bloggen är att vi lätt och smidigt ska kunna lägga upp bilder från våra seglingar. Förutom oss själva så borde det kanske intressera åtminstone de stackare som vi lyckas lura med ut på sjön...
Sprängskiss över båten
Både jag och Jessi är på många sätt mer gröna än havsblå om man säger så. "Learning by doing" blev tidigt vårt motto ombord. Vi har säkert bjudit vår omgivning på ett och annat leende, eller en suck, i våra bästa ögonblick. Vid tillfällen när jag inte hör och Jessi blandar ihop vänster och höger är det tur att man kan skratta åt det i alla fall. Den första veckan bjöd på ett litet motorhaveri på väg ut ur hemmahamnen, en lättare bottenskrapning vid Vadskär och två tappade schackel. Men också jättemysigt segelväder. Efter att legat på svaj första natten ombord vaknade vi med ett alldeles spegelblankt Mälaren utanför ruffluckan. Ett bildskönare uppvaknande går inte att tänka sig. Om vi någon gång undrade vad vi hade gett oss in på försvann allt tvivel där och då. Och makaroner och köttbullar är faktiskt godare på sjön. Bara en sådan sak.
Innan vi köpte Lady Stardust - ja, det är hennes nya namn! - hade jag aldrig varit ute på Rastaholms varv på Ekerö och tyckte nog rent spontant att läget kanske inte var det bästa för oss att ha segelbåt på. Som så många andra Stockholmare är man så låst vid skärgården. I ett tidigt skede insåg vi att Rastaholm i själva verket var en idealisk hemmahamn. Mälaren är helt klart underskattad och för oss som oundvikligen mestadels kommer att kvälls- och helgsegla är närheten perfekt. Vi kan i princip sätta segel i hamn och ge oss ut på Södra Björkfjärden i ett enda slag. Redan nu har vi hittat en mängd mysiga hörn och vrår och då har vi bara utforskat en liten del av Mälaren ännu. Vill vi ge oss ut i Saltsjön ligger inloppet till Södertälje kanal bara runt hörnet. Och att det skulle blåsa dåligt i Mälaren kan vi bestämt dementera.
Poängen med bloggen är att vi lätt och smidigt ska kunna lägga upp bilder från våra seglingar. Förutom oss själva så borde det kanske intressera åtminstone de stackare som vi lyckas lura med ut på sjön...
Sprängskiss över båten
